Hur talar man om för en annan människa, en kamrat, att hon helt saknar den grundläggande förmågan att ur det sköna också kunna urskilja det mindre sköna? ”Det finns inga ursäkter för dålig smak!”, har jag en gång slagit fast. Och i sanning, nu kräver de förflugna orden sin rättmätiga tribut, nu tvingas karaktären till daning! Se bara på denna illavarslande bloggdesign, skåda blott färgerna! Vilket ostrukturerat, löjeväckande innehåll ger detta yttre sken icke aningar om?
Med en sådan början, vilken fortsättning sedan; och vilket slut.
/S.
