En era har gått i graven. Det är inte första gången. Några människor i några korta ögonblick, och sedan vidare.
Vi är ganska olika, du och jag. Motsatser förenas aldrig – men de kan mötas ibland. Och åtminstone hos mig har du vunnit både högaktning och respekt. Här har du lämnat ett avtryck. Var nöjd med denna stund som varit, vet att du har hållit fanan högt på främmande ort, och minns att du har ett hem här att återvända till om du skulle vilja. Minns, men glöm för allt i världen inte vad Karin Boye skrev:
”Men än faller tidlösa stänk i vår famn
en stund då vi är borta från mål och namn,
då solen faller tyst över ensliga strån
och all vår strävan syns oss som en lek och ett lån.
Då anar vi det villkor vi en gång fick:
att brinna i det levandes ögonblick,
och glömmer det timliga, som varar och består,
för den skapande sekunden, som mått aldrig når.”
See you around, kiddo
/S.
